Vi har besökt London. En trevlig stad som synes. Och full med kameror. Det är nästan löjligt. Det går inte att ta ett steg på gatan utan att det är minst tre kameror som registrerar det. Tydligen är kamerorna också kopplade till en dator som känner igen ansikten. Så om man är känd av systemet så känner det genast igen en och sänder ett meddelande till en operatör som kan vidta åtgärder. Helt otroligt som sagt. Och ändå (eller kanske just därför?) känner man sig otrygg.
Det känns inte roligt att sitta pÃ¥ tunnelbanan i vanliga fall. Och inte blir det roligare av att det nu tydligen är förenat med en uttalad livsfara. “Report any suspicious behaviour. Trust your feeling” säger det i högtalarna i tid och otid. Tjaa - inte fÃ¥r det mig att känna mig tryggare i alla fall.
Det gÃ¥r att göra nästan vad som helst i London. Vi var och sÃ¥g “Eddie Izzard - Stripped”. Fyndigt och fartigt som vanligt. En nästan overklig känsla av lycka bara att fÃ¥ biljetter. Till ordinarie pris dessutom. Helt otroligt som sagt.
***
Läs även andra bloggares åsikter om london, kameror, eddie izzard, stripped